Yoders sista kapitel är vad man kan kalla ett sammanfattande kapitel.
En viktig poäng som görs, och som jag stannar vid är bilden av Gudsriket. Han använder inte det ordet här själv, men det är så jag skulle säga.
En alltför apokalyptiskt inriktad samhällsdröm gör att vi alldeles för lätt bortser från Jesus tal om gudsriket som kommer, men också finns inom oss.
Om Jesus själv aldrig skulle ha haft en bild av det perfekta sättet för människorna att leva i denh är världen så skulle så klart inte hans etiska undervisning fått den plats den fick.
Och om vi ser till Jesus själv, och den bekännelse vi har om honom, det vill säga att han är syndfri, så får det här också konsekvenser.
Om vi tror att gudsriket är omöjligt i den här bristfälliga världen så fokuseras det så klart heller inte på den etiska aspekten av Jesus undervisning. Men det är ju på bristfälliga människor vi tror, inte bristfälliga "system". Och vi måste ju kunna tro att bristfälliga människor kan välja det som är gott. På samma sätt som jag ibland gör saker jag inte vill göra, bara för att jag anser det vara "det rätta", så borde ju också hela mänskligheten kunna skapa ett gott system som individen anpassar sig efter.
Och om vi tror att Jesus var syndfri, så är ju han också ett mänskligt klart exempel på hur man som människa kan leva syndfri.
Den bild som ofta presenteras av Jesus är ju den att han inte kunde synda. Men det blir så mycket mer intressant om vi ser att Jesus frestas till det, men i sin gudomliga kärlek väljer att inte göra det som är fel. Om vi ser det så, så får vi alla en förebild att inte bara se upp till, utan också att eftersträva att likna.
Gudsriket kommer tillsammans med Jesus. Gudsriket finns inom oss. Gudsriket skall en dag komma. Vad har vi för rätt att göra ett antagande som säger oss att Gudsriket inte skulle kunna vara här och nu?
Och om vi tror det, så måste det få stora konsekvenser för våra val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar