Hauerwas inleder kapitlet med att diskutera problematik kring språk. Han understryker att ett språk aldrig är friställd från sin kontext, och att vi därför, i försök att förstå varandra som människor, aldrig kan utgå från att ett språk går att översätta till ett annat. Vi kan ju så klart aldrig lita på att ett ord på två olika språk innebär samma laddning och stämning i båda språken.
Han kritiserar också den skolmiljö vi växer upp i, där makthavarnas sanning förs fram som objektiv och fullkomligt rationell.
De kristna har gått med på samma sak, och blivit en del av det så kallade "rationella" sättet som västvärlden idag har att se på kunskap. Vi har gått med på den mäktiga vita mannens berättelse och gjort den versionen till den sanna versionen av kunskap. Kanske i rädsla för att se dumma ut. Kanske på grund av något annat.
(Jag undrar ändå varför inte kvinnors berättelse då tagits mer på allvar i de sammanhang där detta upptäckts?)
En bra poäng han gör är att den kunskap som ges från andra håll än det som typiskt hör till vår form av kunskap måste ändå spela enligt de regler vi sätter upp som "nödvändiga för att överhuvudtaget kunna tas på allvar".
(Jag tänker på att jag som kvinna i vissa sammanhang ofta upplever att jag bara tas på allvar om jag kan tala det språk som de närvarande männen talar och tala om det som de anser vara relevant, som ett enkelt exempel.)
Hauerwas nämner att vi kristna ofta tror att vi måste välja mellan två onda ting för att förhålla oss på ett gott sätt till problemet. Han menar ändå att vi inte måste göra det valet. Det vi skall göra är att försöka vittna om den verklighet vi önskar vittna, på ett sådant sätt att det vi vittnar om inte missbrukas och blir en av makthavarna förminskad ideologi.
Umaningen ligger i att berätta vår berättelse på ett nytt sätt, så att alla inte bara säger "Det där vet vi redan, vi har hört det förr!"
Kan kyrkan skapa en gemenskap där vi undervisar ett alternativ berättelse? Där det traditionella ifrågasätts och allt ses i ljuset av Kristus som världens utgångspunkt och mål?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar