The Body by Love Possessed, Milbank.

Milbank hinner ta upp mycket i det här kapitlet, men jag väljer att här fokusera på en tanke som jag alltid finner lika roande.

Han talar om hur allt i grunden var teologi och att det som inte är teologi är inte teologi för att teologin så bestämt.

Jag fastnar för Milbanks tanke om att det är teologin som överlåtit ett utrymme för vetenskapens sekulära bevisföring. Det är en tanke som förts fram tidigare, och vi har sett i historien hur det lilla delområdet av verklighetsförståelsen för den vanliga människan till slut blev själva verkligheten.

Denna tanke förs ofta fram som fakta, som en sanning vi kan hitta i historien. Ändå är det ju så många som skulle protestera. och varför spelar det så stor roll? Om det nu så är fallet, att teologin gett över sin makt till "vetenskapen", så har ju denna mottagare idag blivit den stora guden i vårt samhälle. Den vann de moderna människornas hjärtan, och står nu som tillfällig regent.

Ändå är det tydligen smärtfyllt för människor idag att ta till sig den här tanken. Jag tänker att den enda orsaken till varför det är fallet, är för att det är den sanning människorna bygger sina liv på.

Det är verkligen deras gud, annars skulle det inte finnas något problem med den här tanken. Det som teorin om teologin som alltings ursprung och upprätthållare gör, är att den tar bort varenda udd som någon annan ideologi kan ha. Tanken är direkt förnedrande.

Vad gör vi då med den här informationen? Spelar den alls någon roll?

Jo, det gör den.Om teologin sår över allt, och endast delegerar sin makt åt olika områden, så betyder det inte bara att teologin blir av sann vikt när det gäller att rätt förhålla sig till de olika områdena.

Men det betyder också att teologin är det som de andra områdena skall rätta sig efter. Det betyder att teologin i alla fall har något att säga till om. Det betyder att alla bör rätta sig efter teologin, och endast med teologins erkännande kan anse sig sköta sin uppgift.