Yoder kritiserar här den ganska traditionella tanken på att staten har fått sin makt från Gud och att kristna därför skall underordna sig staten.
Yoder gör en viktig poäng när han utförligt diskuterar skillnaden på att tolerera och på att lyda.
Jag ser det som att vi kristna kan tvingas acceptera att det finns en statlig makt med värderingar vi helt enkelt tvingas acceptera som medborgare i denna stat.
Om staten Finland beslutar att lägga oerhörda summor på vapen kan vi tvingas acceptera det. Accepterandet grundar sig då delvis på vår tro att Gud, genom sitt ideal med goda strukturer, gett stater möjlighet till makt och ordning som vi kan tvingas tolerera.
Ändå måste vi kunna göra en skillnad på den här toleransen och att strida mot vår innersta tro.
Vi kan inte ge staten rätt att tvinga oss att använda vapnen, men vi kan ge staten rätten att döda oss om vi vägrar använda dem.
Tanken är intressant och väcker fler tankar. Vad går jag i döden för? Finns det ett nu existerande land som skulle döda mig för det liv jag lever, och skulle jag ge dem rätten att döda mig?
Det börjar egentligen betyda att vi aldrig är skyldiga att lyda någon annan än Gud. Att underkasta sig statsmakten handlar, som jag förstår Yoder rätt, egentligen bara om att acceptera läget och inte själva försöka ta åt sig den världsliga makten. Om makthavaren inte "går Herrens ärenden" så skall vi inte lyda, men nog låta oss dödas. Förebilden är Jesus.
Vad betyder det här för kyrkan? Är det det här som man kan höras talas om? Skall kyrkan också låta sig dödas, eller skall kyrkan hålla sig på god fot med den som håller i svärdet? Om Jesus dör, skall kyrkan då också dö? Var det det som de första kristna, som trodde att Kristi återkomst stod för dörren, menade? Att de accepterade sin underordning eftersom de, dvs kyrkan själv, skulle offras för att på Herrens dag uppstå igen?
Har en levande kyrka offrat sig alls? Kan kyrkan leva och samtidigt ge makthavarna rätten att döda henne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar