The Politics of Jesus, kapitel 3

The Implications of the Jubilee

Det här var alldeles fantastiskt!

Kapitel tre behandlar sabbatsåret, jubileumsåret, som vi tidigare läste om från Tredje Moseboken. Året då jorden får vila och skulder och slaveri förlöses! Så vackert!

Yoder menar att Jesus lever och undervisar väl medveten om lagen om sabbatsår, och också ger den sitt stöd. Att han knappt alls talar om hur jorden skall få sin vila beror antagligen på att detta redan var satt i system för många. (Yoder nämner att det finns andra källor som visar att jordbruksverksamheten var lägre vart sjunde år.)

Men i tredje moseboken, då vi läser om lagen, så garanterar också Gud att folket skall få skörd så de klarar sig i hela tre år under det sjätte året. De skall inte behöva oroa sig.

Yoder kopplar detta till Jesus ord i bergspredikan då han talar om blommorna och fåglarna som inte gör sig bekymmer för morgondagen. Det sade Gud redan i tredje mosebok att de inte skulle göra. Och det säger Han igen.

Bönen Fader vår har ord som också kan kopplas ihop med sabbatsåret. "Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro." Här är översättningen betydligt bättre på engelska än på svenska. Det grekiska ordet hänvisar till pengaskuld. Och Jesus kopplar tydligt samman Guds nåd och vår nåd mot andra.

Och vi skall inte förandliga de här orden heller. Jag leker med olika idéer och fastnar för den här:

"Såsom du förlåter oss, hjälp ock oss att förlåta dem som oss skyldiga äro.", heter det inte. Utgångspunkten är därför inte Guds nåd som visas oss, och som därför i sin tur kräver vår nåd mot andra.

Istället är vårt materiella, av gamla testamentet och av Jesus förespråkade förlåtande förebilden för hur vi ser på Guds förlåtande av oss. Vi ber att Gud befriar oss, på det samma sätt som vi befriar människorna omkring oss, för vi ser att det gör dem gott.

Den nåd Gud visar oss är direkt knuten till den nåd vi visar andra.

Och jag frågar mig: Kan vi någon gång känna en sådan mängd kärlek som vi inte själva kan älska med?

Kan vi på riktigt känna oss befriade, om vi inte befriar? För skulle vi ha känt sann befrielse skulle vi knappast kunna binda någon igen, eller hålla denna bunden. Måste bilden av människan alltid vara som den stående och fallande?

Yoder tar upp flera av Jesu liknelser. Den om mannen som blir benådad, men själv inte benådar, t.ex. Parallellen blir Gud som visar nåd, men tar tillbaka nåden om vi inte visar samma nåd åt andra.

Då Jesus talar om att Sabbaten är till för människan kan det också ses i ett annat perspektiv än det som oftast ställs fram. Jesus kanske hänvisar till sabbatens ursprungliga funktion och natur, innan den hann förstöras av människor som inte kunde älska.

Yoder gör också en spännande analys av liknelsen om mannen som förlorar sitt jobb, och som, innan han slutar, minskar skulden för alla som är skyldiga hans arbetsgivare pengar.

Sabbatsåret kan aldrig handla om ekonomi. Det kan aldrig handla om att vara rädd för att låna ut pengar. Det är inte en praktisk överenskommelse. Det handlar om, och måste handla om, nästankärlek. För Jesus säger också att det inte handlar om att låna åt dem man kan räkna med att betalar tillbaka. Däri ligger ingen godhet, kärlek eller nåd.