Yoder inleder med att bekräfta att vi inte kan känna till vilket slags gap det finns mellan det kommande rike som Jesus talar om och de första kristna församlingarna.
Han tar upp två viktiga, återkommande punkter i båda dessa: Lärjungaskap och imitation, dvs efterföljelse och uppmaningar till människorna att vara "som Gud". Båda två är gammaltestamentliga tankar, och båda två går in i varandra tillräckligt mycket för att Yoder i fortsättningen av kapitlet menar sig kunna behandla dem tillsammans.
Yoder går sedan igenom olika bibelställen som tillsammans berättar hur vi som kristna måste fungera. Han talar om kärlek, förlåtelse, död och uppståndelse, lidande, tjänande, m.m.
Han sammanfattar med att säga att det att vara lik Gud aldrig i Nya Testamentet handlat om att i yttre faktorer efterlikna Jesus. Det handlar inte om jobb, civilstånd eller livsrytm.
Men istället handlar det, utan tvekan, om dessa ovannämnda saker. Det handlar om att leva socialetiskt, att älska och att tjäna. Det handlar om att bli mindre.
Jag tänker vidare på lärjungaskap, och på vårt socialpolitiska/socialetiska kall. Det finns egentligen bara två diken jag känner till, som jag träffat på, som jag upplever att överhuvudtaget står att finna idag.
Det ena diket är att sätta lärjungaskapet i en egen liten box. Att tro att lärjungaskapet är att hålla igång ett privat andaktsliv och att ibland minnas att hjälpa någon främling, för "det skulle Jesus ha gjort".
Det andra diket är att tänka sig att lärjungaskapet får konsekvenser för ett större samhälle, men inte nu och här. För att det inte går. Det skulle kunna vara ett vackert gudsrike, men det är möjligt att förverkliga i denna ofullkomliga värld.
Är det såhär eller finns det en väg där emellan? Finns det ett sätt att vidarebefordra Jesus budskap, utan att det hamnar i en privat eller över-andlig sfär?
Hur ser det ut?
Vem har jag makt över? Vem kan jag släppa fri?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar