Något svar på förra inläggets frågor kan jag hämta härifrån.
I det här 3-sidor-långa kapitlet ger Yoder exempel på hur det i Jesus samtid fanns andra som satte sig upp mot romarna med icke-våld som strategi.
Poängen är att slå hål på tanken att Jesus tvingades välja mellan våld och flykt, och att icke-våldet innebar att Jesus inte tog ansvar för budskapets framfart.
Icke-våldet har ju antagligen alltid, i en våldsdominerad värld, varit ett effektivt sätt att få folk att lyssna.
Det intressanta, tänker jag, i Jesus fall, är att det inte är brist på folkmassa eller makt som i huvudsak hindrar honom från att ta en våldsam makt.
Icke-våldet är ingen sista utväg, utan det enda tänkbara.
Är att hålla sig sams med samhället och staten ett sätt för kyrkan att indirekt (eller direkt) ta del av den våldsmakt som samhället innehar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar