The Politics of Jesus, kapitel 4

God Will Fight for Us

Den gud vi hittar i Gamla Testamentet kallas ofta hatisk, sträng, straffande och till och med mördande. Men att göra alltför stora problem utgående från GTs gudsbild är kanske missvisande för vad som egentligen sägs.

Yoder nämner i början av kapitlet att vi, när vi försöker hitta ett sätt att göra också GTs gud(sbild) etiskt riktgivande, kanske är ute och cyklar.Vad gäller Israels historia har alltid folkets egna berättelse och egna självförståelse stått i fokus. Att de, när de i text ger uttryck för Guds vilja, skulle ta ansvar för den heliga gudomens eviga vilja är kanske ett anspråk de aldrig själva gör, utan som vi istället tillskriver dem.

Då vi läser om de krigiska berättelserna i GT måste vi minnas att dödande, att "ta ett liv", inte alls hade samma självklara etiska problem som vi ser på saken idag.

Yoder menar att vi, för att förstå Jesus och Hans samtida, måste försöka förstå hur de själva såg på sina historiska berättelser.

Vi kan anta att deras skepticism mot Jesus inte handlar om att Gud inte skulle kunna ingripa i historien, i deras verklighet, för det har Han gjort tidigare. Problemet är istället vad det skulle komma att innebära. Att mirakel inte inträffar är inte en uppfattning som vi kan tillskriva Jesus och Hans samtida.

Men händer miraklet? Vad är det egentligen för mirakel Jesus talar om? Hur menar Han att Gud skall ingripa?

Yoder skriver att Jesus, trots sitt icke-våld, kan tas på allvar på grund av att Israeliterna tidigare räddats av Gud, utan egen styrka.

Men fungerar Jesus icke-våld? Lyckades Han? Kan vi alls ana vad Han såg framför sig?

Och varifrån kommer icke-våldet? Våldet har inte varit problematiskt tidigare.

Ser vi Jesus icke-våld som ett uttryck för Guds eviga vilja, eller som en bättre metod?