Mitt i ett missförstånd jag måste reda ut.

Efter den senaste Yoder-föreläsningen har jag haft hans text i bakhuvudet. Speciellt frågan kring våld. Nolltolerans angående våld. Låter självklart väldigt bra. Jag vet bara inte om jag riktigt förstår.

Att se all form av våld som ett utövande av makt kan jag förstå. Att hota någon med våld, eller att med våld visa sin överlägsenhet över en annan är självfallet aldrig okej.

Men.

Om jag blir attackerad på gatan... Hur kan mitt självförsvar kallas maktutövning? Det handlar om att jag försöker få någon att sluta med något den inte har rätt att göra. Måste man dra det längre än så? Måste jag verkligen fundera på om jag har den fulla rätten till min integritet och min kroppsliga frihet? Måste jag överväga i fall jag har rätt att slå tillbaka? Kan verkligen det, att jag vill leva inspirerad av Jesus, leda till den plåga det i det här fallet skulle leda till?

Varför detta förskönande av det fulla självuppoffrandet?

Patrik nämnde exemplet om frågan Yoder fått(?) Vad göra om någon försöker våldta ens fru? Patrik avslutade inte riktigt meningen han sade efteråt, men nämnde nånting om att man som kristen måste lida.

Det är skräp. Om poängen var den som jag uppfattade så är det här helt katastrofalt och ödesdigert.

För den som förespråkar icke-våld till den graden, och vända-andra-kinden-till också vad gäller såna här fall skall först kunna se alla självuppoffrande, misshandlade människor i ögonen och be om förlåtelse.

Den kristna teologins lidande-dyrkan kan så lätt få tragiska konsekvenser. Att säga till de slagna att man som kristen får lida skulle ju kunna dras så oändligt långt.

Din fru/man slår dig och dina barn. Du får inte försvara dig fysiskt. Du får inte lämna henne/honom, för "det som Gud sammanfogat...". Du får helt enkelt så lov att leva enligt det Jesus predikar, dvs inte skilja dig, inte försvara dig, utan stanna kvar och lida. För att leva i Jesu fotspår är att ta sitt kors.

Det låter grymt.

Jag måste bestämt fundera mer på det här. Fundera på vad Yoder egentligen menar. För jag kan inte tro att han är så grym. Det är säkert någon lucka jag missat.

Att ta sitt kors.. Jag vet inte.

När det gäller alla etiska och moraliska diskussioner finns det samma problem: Skall vi se till idealet eller till verkligheten?

Jag har aldrig förstått fokuseringen på Jesu död. Jag har förstått det meningsfulla i att han ger sitt liv, går i döden för sitt budskap. Men lidandet och döden är ju inte avgörande för vår frälsning. Lidandet är en följd av budskapet. Jag förstår det.

Men hur tar jag mitt kors? Jag är mot våld, men jag vet att jag slår tillbaka. Jag kan aldrig tro att Jesus skakar på huvudet och suckar medan jag slår. Jag tror att Jesus hoppas att jag kommer undan då båda av oss har så få blåmärken som möjligt.