"... det som tillhör kejsaren"

Under lektionen då vi diskuterade martyrskap vandrade min tanke lite fram och tillbaka. Jag funderade på en "riktig" lärjunges "krav" på politisk aktivism, så länge han/hon anser att det står i strid med Jesu budskap.

Jag börjar fundera extra mycket på tillfället där man utmanar Jesus genom att fråga

"Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?"

Man försöker uppträda som om man skulle godkänna Jesus auktoritet (vilket man ju inte gör) och därför ironiskt legitimerar sin fråga.
Jag funderar över frågan, och ställer den till oss alla idag. Jag funderar över Jesus svar.

Har jag rätt att som troende lärjunge betala skatt, öven om medlen går till sådant jag anser att strider mot Guds vilja? Kan jag betala skatt som betalar arméns vapen?
(Mina skattepengar räcker kanske till en slunga med sten.)

Och är det rätt att tala om vad jag har "rätt" att göra? Eller skulle man vända på det och fråga: "Är jag skyldig att avstå?" Det kanske kan tas som en löjlig fråga, men inte kan vi helt utan problem lägga över ansvaret på makthavarna och mena att vi gör tillräckligt som röstar i valen.

Har jag rätt att som riksdagsman förespråka nolltolerans vad gäller aborter, om jag ansåg att det var följden av min tro? Hur långt har vi rätt att gå vad gäller samhällsuppror då det kommer till något så speciellt som att ha en specifik man som levde för 2000 år sedan som förebild? Skulle vi låta någon annan än en kristen göra så?

Och har vi rätt att hur som helst, på ett samhälleligt plan, låta våra religiösa/andliga övertygelser som fått en politisk sida, styra våra val som påverkar människor som inte delar vår övertygelse?

Vad menar Jesus med sitt svar om att "ge kejsaren det som tillhör kejsaren."? Hur gör vi det idag? Genom att inte engagera oss i vart skattepengarna går? Genom att göra skillnad på politiskt engagemang och politiskt uppror? Vände Jesus upp-och-ner på samhället, eller förespråkade han ett komplement till den gällande samhällsordningen? Menade han att vi skulle ta denna världs makthavare på sådär semi-stort allvar, medan vi använder alla krafter först då det verkligen gäller större frågor?

Jag har ju självklart inga svar. Men jag tycker det är intressant. Vad vill Jesus lära och undervisning av oss idag? Var går gränsen? När skall vi göra uppror, och när ge kejsaren det som tillhör kejsaren?

Önskar Jesus martyrer? Eller önskar Jesus sådana som ger kejsaren det som tillhör kejsaren, och i sin kammare ger Gud det som tillhör Gud?