De var alla intressanta texter, samtidigt som jag kände mig vilsen då jag läste ur exodus. Jag visste inte vad jag skulle ta fasta på. De andra texterna var ju direkt förankrade i samhället på ett tydligare sätt. Lite "Gud som politiker"-känsla över dem. Det är roligt att läsa sådana texter ur Bibeln.
Under lektionen hann vi egentligen bara diskutera uttåget ur Egypten, men den diskussionen var intressant. Samtidigt tycker jag att det på vissa sätt är svårt att läsa texterna på ett annat sätt än jag är van.
Det svåraste är kanske att diskutera varför judarna väljer att framställa sina berättelser på det här sättet. Att en gud har något med saken att göra kan inte antas, men samtidigt kan det inte antas att så inte är fallet. Teologin kommer inte undan att vara den vetenskap där man inte kan utgå från att allt är så som det med våra sinnen och vår kunskap kan konstateras vara.
Men, för att inte hamna på sidospår:
Jag ser fram emot att veta vad annat som skall diskuteras i vår kurs, och hur de här texterna är en del av det paketet, eftersom diskussionen först då kan förstås bäst.
Jag kunde uppleva under föreläsningen att diskussionen inte bar sig själv alltför flytande. Glasögon är en sak, men mer krävs än att bara i stunden visa att man kan se politiska "tendenser" i texterna.
Efter föreläsningen kunde jag känna att jag gärna tillsammans med texterna skulle ha fått några punkter med saker vi kunde vara uppmärksamma på eller söka efter då vi läste texterna. Då skulle inte diskussionen fara vart som helst, och samtidigt kasta av dem som inte läst texten på samma sätt som den som för ordet. Uppgiften skulle vara klarare.
Har någon annan liknande känslor, eller njuter alla ni andra till fullo av friheten?
